Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘2011’

Idag har jag pillat med förberedelser för att åka till UK. Skall åka på en sommarskola och lära mig mer om statistisk metod inom samhällsvetenskap (går ofta under det osexiga namnet ekonometri). Det skall bli spännande och förhoppningsvis lärorikt. Men nog också väldigt tufft och svårt och jobbigt. Lite nervös blir man ju när man kollar på kartan över campus och undrar hur 17 skall jag hitta till receptionsdisken för att anmäla mig och kvittera ut nycklar. Och sen sätter jag mig och läser i kursböckerna och undrar hur ska det gå hur ska det gå hur ska det gå. Men så tänker jag på Strindberg och drömmaren som i mardrömen om skolbänken för sig själv upprepar mantrat ”men jag är ju promoverad”.

Det är en kurs på två veckor och helgen däremellan åker jag till London och träffar en kompis som påpassligt nog åker dit för att fira sin födelsedag. Ser fram emot promenader i parker, gatuartister i Covent Garden och lojt kaffedrickande. Eller vad helst som faller oss in.

Read Full Post »

Beskedet – det där som man väntat på – kommer till slut. Och trots att jag förväntat mig utgången så blir jag lika nästan svarslös ändå. Tankarna trängs med varandra. Tänk att verkligheten ibland kan vara precis så bra som man hoppas att den är! Tänk att jag ändå hör hemma, får vara med! Tänk att ingen upptäckte att jag är en bluff (den här gången heller)!

Kanske är det just för att verkligheten är bra ibland. För att jag hör hemma. Och för att jag inte är någon bluff. Hårt arbete är hårt arbete – det är ingen bluff. Så nu är det dags Saskia – ge dig själv lite credd och säg det: Fy fan vad jag är bra! Och sen är det bara att grotta ner sig igen och jobba hårt för att om 5 år bevisa det igen.

Saskia Klang – doktorand. Smaka på den 🙂

Read Full Post »

Det är morgon och snö. Stressade mamman pulsar med nyblivna femåringen och två-och-ett-halvisen till dagis. De är sena. Snowracern som verkade som ett bra alternativ till vagnen dagen innan, när plogbilen ännu inte kommit åt överallt, är nu inte till någon hjälp när det är nyplogat och välsandat.

Stressade mamman svettas i vinterkläderna och småbråkar med nyblivna femåringen för att hon sölar i branta backen. Femåringen blir sur och går i förväg. Långt i förväg. Stressade mamman försöker få upp en två-och-ett-halvt åring uppför en snöig och brant backe och har ingen chans att hinna i kapp. Till slut ser inte mamman femåringen längre. En liten klump växer i magen. Nyblivna femåringar tror att dom hittar till dagis själva, men det är lätt hänt att man blir distraherad när man är fem år. Och går åt fel håll och helt plötsligt inte vet var man är. Och har man otur så dröjer det en stund innan en stressad två-barnsmamma hittar en.

Den här gången hade ingen otur. När stressade mamman kommit uppför backen och runt hörnet så står nyblivna femåringen där och väntar. Stressade mamman förmanar Du får inte gå så långt i förväg. Jag måste kunna se dig. Du får inte gå så långt så att du inte ser mig. Stressade mamman vill få poängen att gå hem hos femåringen och fortsätter förklara.  Tänk om vi skulle tappa bort varandra. Det skulle vara hemskt. Tänk om jag skulle tappa bort min femåring, då skulle jag bli jätteledsen. Då skulle jag gråta för alltid. Femåringen förstår;

 Skulle du gråta tills du dör då mamma?

Ja, det skulle jag. 

Skulle du gråta tills du blir en ängel?

Poängen går hem hos stressade mamman också, och hon känner hur innerligt sant det är. Ja, det skulle jag. Jag skulle gråta tills jag blir en ängel.

Efter en stunds tystnad tittar nyblivna femåringen på stressade mamman och säger

Men nu behöver du inte gråta mamma. Nu är jag ju här.

 

 

Read Full Post »

Out of order

Just precis så är mitt liv nu. Och det avspeglar sig bland annat i att det varit lite tyst här.

Läget just nu:

1. En 2,5 åring som är sjuk hela tiden. Inga jätteallvarliga saker men det här vädret är jobbigt för en liten med förkylningsastma – förkylning med feber hela tiden och tillhörande andningsproblem. Leder dels till orolig mamma och dels till alldeles för förekommande VAB:ande.

2. En vattenläcka. Kopplingen mellan vårat vattenrör och kommunens har sprungit läck. Vad som hänt vet vi ännu inte. Grävfirma och rörmokare kommer i veckan. Men det som verkar vara rätt säkert är att det är vårt ansvar som husägare, inte kommunens, och att försäkringsbolaget inte står för någon del av kostnaden eftersom rören är över 30 år gamla.

3. Egentligen är trean ingenting nytt – min förbenade masteruppsats som måste bli skriven. Men med rätt mycket VAB-tid så blir det ju mindre tid till skrivande. Helt enkelt. Och dessutom kräver uppsatsen koncentration – det går att jobba med annat när man VAB:ar men rätt svårt att få tillräckligt mycket sammanhängande koncentration för att komma framåt.

Så ser det ut just nu. Känns inte speciellt kul eller inspirerande alls. Men ändå är det ju livet och livet är ju inget som skall skyndas förbi eller stökas över så man måste ju leva det. Så som det är och så som det ser ut. Men just sånt här skulle man ju helst vilja slippa.

Read Full Post »

2011 alltså.

I dag är första måndagen som är en riktigt ordentlig arbetsdag i en riktigt ordentlig arbetsvecka. Inga halvdagar, helgdagar eller klämdagar; bara måndag till fredag precis som vilken annan vecka som helst.

Min vecka, och mitt år, började rätt bra. Förutom det faktum att sonen just igår somnade alldeles för tidigt och därför bestämde sig för att hålla oss vakna mellan 00-03 i stället så var det en helt ok start. Det är trevligt att komma tillbaka till vardagslunken tycker jag. Träffa kollegorna på jobbet, barnen får träffa kompisarna på dagis. Det känns tryggt och vant och det finns en charm i det tycker jag.

På tal om sömn är det överhuvud taget en sak som mycket kretsar kring just nu i vår familj. Vi misstänker att den snart 5-åriga dottern har någon form av sömnproblem. Hon har jättesvårt att somna på kvällarna, det tar oftast minst en timme efter vi släckt lampan. Hon ligger verkligen och försöker. Ligger stilla och ser ut att ha somnat men så fort man försöker gå därifrån så lyfts ett litet huvud från kudden och en lika liten röst undrar vart ska du mamma? Och vi har försökt allt. Verkligen. Försökt gå och lägga henne tidigare (om hon är övertrött och inte kan sova därför). Försökt gå och lägga henne senare (så hon skall vara riktigt trött). Väckt henne tidigare på morgonen (så hon skall hinna bli trött under dagen). Berättat historier för henne (så hon skall kunna koppla bort sina tankar och bara lyssna). Inte berättat historier (för att hon inte skall bli för intresserad och lyssna alltför mycket). Kliat på ryggen, gjort avslappningsövningar etc etc etc… Jag kan säga att man som förälder också blir väldigt trött. Och orolig. Och frustrerad. Och frustrationen känner hon förstås, och kan inte somna för att det hela börjar bli en grej…

Nej. Det börjar bli dags att ringa BVC. Om jag bara hade förtroende för personalen på vår BVC hade jag nog gjort det för länge sedan…

Read Full Post »