Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Dag-för-dag listan’ Category

Kärlek….

Först tänkte jag bara citera Martin Gore från Depeche Mode och låten Somebody. Men det är kanske att gömma sig från uppgiften.

Men jag älskar den där låten.

När jag var 15-16 år så var jag väldigt inne på Depeche, och låten Somebody tyckte jag beskrev det jag ville ha ut av kärlek. ”I want somebody to share my innermost thoughts, know my intimate details… who will listen to me, when I want to speak about the world we live in and life in general”. Den där personen som man kan och vill prata om världen och livet och alltinget med. Den där personen som man kanske inte tycker likadant som men som ändå lyssnar och förstår, försöker förstå. Och framför allt älskar en ändå, även om man säger eller tycker konstiga saker.

Sen blev jag äldre. Jag träffade killar och hade långa seriösa förhållanden. Men det var alltid nåt som gick snett. Och Depeche Mode förvisades till en kuriositet i de bakre regionerna av mitt medvetande.

Sen träffade jag en man som jag började prata med. Vi pratade om politik, livet, världen, allt mellan himmel och jord. Vi tyckte inte alltid likadant. Ganska sällan faktiskt, i alla fall i de där allomfattande diskussionerna, nästan debatterna. Men vi tyckte om varandra. Vi försökte alltid att förstå varandra och förlåta varandras olikheter.

När han friade var det en självklarhet att det var så det var. Och när vi sen ville hitta en sång som någon skulle framföra under vigseln så snubblade jag över Somebody igen. Och insåg.

Att det var ju verkligen Han.

 

Annonser

Read Full Post »

Började dagen som alltid med en kopp kaffe. Brygg med mjölk.

Till det 3 skivor hembakt lingonbröd som tyvärr inte blev lika bra den här gången som det brukar. 4-åriga dottern stod för måttandet av mjöl och fil och jag gissar att det blev lite för mycket av det förra och för lite av det senare. 2 med Herrgårdsost och 1 med tunnskivad Chorizo.

Mötesfika bestående av mer bryggkaffe med mjölk och en överjordiskt stor kanelbulle (mums!).

Blev för ovanlighetens skull bjuden på lunch på det lite schysstare av de få matställen som finns vid mitt jobb. Externt möte – chefen betalar. Snajdigt. Pasta med oxfilé och trattkantareller i gräddsås. Gott. Schysst salladsbuffé. Dock lite oaptitligt att just detta lunch-ställe alltid har gamla Benny Hill-avsnitt spelande på en dvd i foajén. Man kan undra om det är en medveten (och ironisk?) akademikerprovokation…

Mer bryggkaffe med mjölk till klockan 3-fikat med kollegorna.

Till middag utsökt lamfärskebab i pitabröd som maken lagat. Underbart! Med romansallad, rödlök och tomat samt limesmakande tomatsås och yoghurt. Recept (och ingredienser) tillhandahålles av Mathem.se , som jag älskar. It is a love-affair! Jag tycker genuint att detta är världens bästa grej för en stressad barnfamilj (som dessutom inte har bil)! En gång i veckan kommer det hem ett par kassar med mat och recept därtill. Så det är bara att göra som det står och – hey presto – hemlagad mat för 5 dagar utan att jag (eller maken) behöver stå för varken planering eller inköp.

Kvällsfika med en kopp Earl Grey och ett par bitar ur den Paradis-ask som maken helt otippat kom hem med igår (tillsammans med en bukett blommor).

Read Full Post »

03 Your parents

En gång i tiden skulle jag sagt att mamma är min stora idol. Min mamma är envis, stark, kärleksfull och har ridit ut många stormar i sitt liv och alltid lyckats komma ur dem helskinnad. Till råga på det har hon alltid gjort sitt allra bästa för att jag och mina syskon också skall komma oskadda ur ovädret.

Man sätter sig inte på min mamma. Trots att hon är liten är hon tuff. Jag gissar att livet gjorde henne det. Och så är hon snygg. Jag har sett bilder på henne när hon var 16-17 i början på 70-talet. Smal, kortklippt platinablond. Twiggy, släng dig i väggen!

Ofta önskar jag att mamma kunde se sig själv med de ögonen. Så kanske hon kunde sluta försöka så hårt att räcka till.

Read Full Post »

Min första kärlek var från Island och hette Magnus.

Vi gick i samma förskola (då när förskola inte var riktigt samma sak som dagis) så jag måste varit 5-6 år gammal. Han hade kommit till Sverige med sina föräldrar ganska nyligen så han pratade inte så mycket svenska. Men vi kom gemesamt fram till att ett av de viktigaste orden i livet var samma på svenska och isländska – mamma. Liten som jag var så drog jag slutsatsen att vi förstod varandra. Och det var ju bra för kärleken. Jag såg det lite som ett tecken.

Sen kom nästa tecken. Vi skulle uppföra Törnrosa som teater för våra föräldrar och förskolepersonalen hade (diktatoriskt nog, till vissa andra flickors stora sorg) utsett mig till Törnrosa. Gissa vem som var prinsen. Magnus.

Jag kommer fortfarande ihåg hur spännande jag tyckte att det var och att jag verkligen såg det som ett tecken. Det betydde någonting. Vår kärlek var förutbestämd.

Jag vet inte vad som hände med Magnus sen. Vi flyttade från stan och jag sörjde inte för det. När man är 5-6 år är allt väldigt nu-orienterat och direkt. Men jag har tänkt på det där genom alla år med en väldig ömsinthet.

Read Full Post »

Hej!

Jag är Saskia Klang. En 35-årig 2barnsmamma från en välmående förort till Stockholm.

Så hade det stått om det här var en artikel i kvällpressen.

Eller kanske är jag Saskia K – hjältinna i en undanglömd roman av Franz Kafka. Ständigt sökande efter lösningen, hemligheten, meningen med livet. Sökandet kantas av en mängd mystiska figurer som alla bär på en del av lösningen; barnen, maken, föräldrarna, vännerna, kollegorna, snabbköpskassörskorna och SL’s spärrvakter….

Fast Kafka kunde inte förmå sig att skriva klart boken – jag är en väldigt obstinat romankaraktär och hur mycket han än försöker så hittar jag alltid en ljusglimt och en öppen dörr någonstans. Jag passade inte in i hans romanbygge helt enkelt.

Jag är helt enkelt inte särsilt Kafkaesque. Till skillnad från Kafka så har jag det ganska roligt.

bild lånad från http://www.cafepress.com

Read Full Post »