Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

No more Mrs Nicegirl

Jag måste sluta vara så för-b duktig!

Om till och med ens chef säger åt en att man kan ju faktiskt fuska lite ibland också. Ja, då kanske man skall börja fundera.

 

Read Full Post »

I kväll

Ser fram emot en skön kväll i goda vänners lag, som det så fint heter.

Just de här vännerna är inte alla mina. Det är vänner till en mycket kär vän. Vissa av dem har jag träffat förr och några har blivit också mina vänner med tiden, andra träffar jag hos vännen nån gång per år och det är alltid lika trevligt. Vissa har jag aldrig träffat.

Det skall bli kul!

Read Full Post »

Kärlek….

Först tänkte jag bara citera Martin Gore från Depeche Mode och låten Somebody. Men det är kanske att gömma sig från uppgiften.

Men jag älskar den där låten.

När jag var 15-16 år så var jag väldigt inne på Depeche, och låten Somebody tyckte jag beskrev det jag ville ha ut av kärlek. ”I want somebody to share my innermost thoughts, know my intimate details… who will listen to me, when I want to speak about the world we live in and life in general”. Den där personen som man kan och vill prata om världen och livet och alltinget med. Den där personen som man kanske inte tycker likadant som men som ändå lyssnar och förstår, försöker förstå. Och framför allt älskar en ändå, även om man säger eller tycker konstiga saker.

Sen blev jag äldre. Jag träffade killar och hade långa seriösa förhållanden. Men det var alltid nåt som gick snett. Och Depeche Mode förvisades till en kuriositet i de bakre regionerna av mitt medvetande.

Sen träffade jag en man som jag började prata med. Vi pratade om politik, livet, världen, allt mellan himmel och jord. Vi tyckte inte alltid likadant. Ganska sällan faktiskt, i alla fall i de där allomfattande diskussionerna, nästan debatterna. Men vi tyckte om varandra. Vi försökte alltid att förstå varandra och förlåta varandras olikheter.

När han friade var det en självklarhet att det var så det var. Och när vi sen ville hitta en sång som någon skulle framföra under vigseln så snubblade jag över Somebody igen. Och insåg.

Att det var ju verkligen Han.

 

Read Full Post »

Började dagen som alltid med en kopp kaffe. Brygg med mjölk.

Till det 3 skivor hembakt lingonbröd som tyvärr inte blev lika bra den här gången som det brukar. 4-åriga dottern stod för måttandet av mjöl och fil och jag gissar att det blev lite för mycket av det förra och för lite av det senare. 2 med Herrgårdsost och 1 med tunnskivad Chorizo.

Mötesfika bestående av mer bryggkaffe med mjölk och en överjordiskt stor kanelbulle (mums!).

Blev för ovanlighetens skull bjuden på lunch på det lite schysstare av de få matställen som finns vid mitt jobb. Externt möte – chefen betalar. Snajdigt. Pasta med oxfilé och trattkantareller i gräddsås. Gott. Schysst salladsbuffé. Dock lite oaptitligt att just detta lunch-ställe alltid har gamla Benny Hill-avsnitt spelande på en dvd i foajén. Man kan undra om det är en medveten (och ironisk?) akademikerprovokation…

Mer bryggkaffe med mjölk till klockan 3-fikat med kollegorna.

Till middag utsökt lamfärskebab i pitabröd som maken lagat. Underbart! Med romansallad, rödlök och tomat samt limesmakande tomatsås och yoghurt. Recept (och ingredienser) tillhandahålles av Mathem.se , som jag älskar. It is a love-affair! Jag tycker genuint att detta är världens bästa grej för en stressad barnfamilj (som dessutom inte har bil)! En gång i veckan kommer det hem ett par kassar med mat och recept därtill. Så det är bara att göra som det står och – hey presto – hemlagad mat för 5 dagar utan att jag (eller maken) behöver stå för varken planering eller inköp.

Kvällsfika med en kopp Earl Grey och ett par bitar ur den Paradis-ask som maken helt otippat kom hem med igår (tillsammans med en bukett blommor).

Read Full Post »

Som i ett töcken

Designerbrillor är ett gissel! Detta är ett empiriskt grundat konstaterande!

De var jättesnygga! Eller rättare sagt, de ÄR jättesnygga! De passar mig väl, jag känner mig snyggare i dem än utan dem. MEN. De är ju så känsliga. Eller rättare sagt (igen) de tål inte riktigt en två-årings omilda behandling.

Tre gånger sedan jag köpte dem för ett och ett halvt år sedan har min käre son lyckats att böja till bågarna så att jag måste gå till optikern för att rätta till dem. Första gången var det bara att beställa ett par nya för de var helt förstörda. Tur i oturen då att de var så pass nya att det gick helt på försäkringen. Tyvärr har de en konstruktion som gör att jag själv inte kan rätta till det. Såklart. Det är ju desiiiign. Och de var dessutom apa-dyra (inte bara bågarna, mitt synfel är sådant att glasen också blir dyrare än normalt)!

Och som en trevlig liten biprodukt sitter jag nu här och försöker jobba framför datorn utan glasögon. Jippie. Det går ”bra”. Jag ser att läsa, det är inga problem, jag får bara ont i huvudet…

Read Full Post »

Jag sitter här och funderar.

Vad genererar störst nytta för mig? När någon som jag (eller åtminstone min arbetsgivare) är kund hos inte riktigt lyckas utföra ett jobb korrekt. Och för att korrigera detta ber mig att felsöka. Detta tar mycket tid och möda (och är fruktansvärt tråkigt). Egentligen är det (tycker jag) deras huvudvärk att räta ut felet. Men. Om de inte gör det korrekt så kommer det ju i slutändan bli min huvudvärk….

Så… för att slippa ytterligare fel så felsöker jag och skickar dem en specifikation på exakt vad de skall åtgärda (trots att vi varit väldigt tydliga vid ett flertal tillfällen med vad vi vill ha). Samtidigt retar det mig att deras brist blir till extrajobb för mig!

Blä.

Ville bara säga det.

Read Full Post »

03 Your parents

En gång i tiden skulle jag sagt att mamma är min stora idol. Min mamma är envis, stark, kärleksfull och har ridit ut många stormar i sitt liv och alltid lyckats komma ur dem helskinnad. Till råga på det har hon alltid gjort sitt allra bästa för att jag och mina syskon också skall komma oskadda ur ovädret.

Man sätter sig inte på min mamma. Trots att hon är liten är hon tuff. Jag gissar att livet gjorde henne det. Och så är hon snygg. Jag har sett bilder på henne när hon var 16-17 i början på 70-talet. Smal, kortklippt platinablond. Twiggy, släng dig i väggen!

Ofta önskar jag att mamma kunde se sig själv med de ögonen. Så kanske hon kunde sluta försöka så hårt att räcka till.

Read Full Post »

Older Posts »